Sitter med en hög uppgifter framför mig. Det mesta kretsar kring analyser av olika filmer. Jag önskar stundtals att saker vore lite annorlunda. Jag kanske bara är skoltrött, men det känns betydligt djupare rotat än så.
Det är så mycket jag vill göra som jag inte har tid med. Ändå ska jag på The xx med Alice imorgon, för att sedan till helgen åka till London med några vänner. Lite tråkigt att det inte är några roliga spelningar i staden när vi åker dit, för övrigt. Det är som att stadens musikliv upphör att existera just de tre nätter som vi spenderar där. Delphic spelar samma dag som vi åker hem, det är det närmaste en bra spelning som jag kommer. Är i och för sig alldeles övertygad om att det bli kanon i alla fall.

Snart är det filmfestival i Göteborg. Skulle kunna kapa min ena arm för att få tillfälle att visats några dagar i dess närhet. Jag kommer hinna springa dit två dagar, den sjätte och sjunde. Det känns inte riktigt nog. Utöver de som finns tillgängliga på de olika biograferna i staden finns det ett antal filmer jag vill se; The Hurt Locker och Fish Tank som de största dragningskrafterna.
Framöver vankas det dessutom ett antal väldigt trevliga spelningar. Local Natives i slutet av denna månaden och Girls, Immanu El och Kent i mars är spikade. Utöver det gästar Bear in Heaven, EF, Grand Archives, Air Waves och Adam Green staden, varav jag ska försöka att gå på i alla fall ett par av dem.
Jag läser Blindheten av José Saramago. En helt underbar bok som författaren fick Nobelpriset för. Chockad över det fantastiska språket.

Jag önskar jag kunde knarka populärkultur på heltid.



Neutral Milk Hotel gånger We Were Promised Jetpacks gånger Sunset Rubdown är lika med The Rural Alberta Advantage. Jag vill bara explodera när jag lyssnar på denna underbara kanadensiska indiepopen. Ett framtida favoritband. Det är ärligt talat nästan lika bra som förstnnämnda influens.

Vet inte riktigt vad jag vill med blogginlägget.